måndag 25 juni 2012

Vinthundar... Greyhound!

Vädret har inte varit tipptopp i helgen, en hel del regnskurar så det har blivit mycket tid vid datorn, hm... Har hunnit med och lusläsa en hel del vinthundssidor, lite nyfiken och intresserad som man är. Det finns inga planer på fler hundar i vår flock alls men det är ändå spännande att titta runt och se vad för hund/ras ens nästa hund kan tänkas bli... man ska alltid vara påläst! Skulle ev. vilja ha en valp och en som man kan ställa ut i framtiden, men vad framtiden har att erbjuda vet man aldrig!

Har varit sugen på Borzoi, så vackra hundar men all den pälsen, nej det är nog bara att inse att de är inget för mig...

Faraohund... nej jag upplever dem för skälliga men jag kan ha helt fel och så kräver de en hel del mer aktivering än en "vanlig" vinthund. De är aktiva hundar som vill och behöver jobba. Men så vackra och vill jag ha en hund att jobba med i framtiden så står de som nummer 1 helt klart!

Whippet, ja kanske. De är vackra men jag tycker de är små och så har vissa individer en del av terriern i sig och som vissa beskriver dem, det är en del kvicksilver i dem... Men kanske som en mindre hund i en flock man redan har för underbara är de, mjuka, tillgivna och vackra! Så någon gång kanske!

Galgo Espanol, oj så vackra och enligt mig verkar de helt perfekta i sitt temperament och storlek. Men jag vill ha en korthårig hund och med Galgo Espanol valpar vet du inte fören de börjar bli runt 6 måndader vad för hårlag de kommer få. Anledningen är ju att husse här hemma är lite allergisk och känner av hårlag som strävhår medan korthår går bra.



Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag alltid tillbaka till Greyhound, bara att inse att det är där mitt hjärta finns. Å vad gör det för de är verkligen helt underbara hundar bara man förstår dem och de är absolut vackrast tycker jag som såklart är lite "hemmablind". De är mycket enkla men inte en hund för alla... Ja Greyhound kommer det nog förbli hemma hos oss i framtiden (nu ska min Trio leva för alltid)!

Älskar första meningen på Rasklubbens hemsida om Greyhound - Greyhoundens största företräde får nog anses vara den helhjärtade och genuina vänlighet som rasen kännetecknas av. Så sant! Sen har även Greyhounds sina baksidor, jag gillar inte att rasen är delad i 2 delar, Standargreyhound och Kapplöpningsgreyhound, de är stora hundar (men det gillar jag), de har stor jaktinstink och de kan vara "heta" - de är gjorda för att reagera snabbt och det kan göra dem impulsiva ibland. Men sidorna jag älskar är större, de tycker oftast att det mesta är skoj, de är godismotiverade och därför oftast lätta att jobba med. De är otroligt lugna inne men full fart ute, finns inget vackrare än att se en Greyhound som springer! Ja de är bäst i mina ögon! Skulle faktiskt kunna tänka mig en Standardgreyhound också de är vackra men stora men jag kommer nog alltid tycka att Kapplöpningsgreyhound är vackrast! Det sägs att Standargreyhounden kan vara lite sämre i sitt temperament än kappvarianten men jag har träffat trevliga individer av båda sorter och mindre trevliga av båda sorter.

Sen har jag svårt att se alla dessa underbara Kapplöpningsgreyhounds som behöver hem och veta hur underbara de är på alla sätt och vis. Hundar i alla åldrar som söker hem... ja där finns nog allt mitt hjärta allra mest! Sen är det något speciellt med dessa irländsk rescuehundar, de har ett hjärta av guld och de är något utöver det vanliga!

Nu lever jag bara med en Greyhound här hemma även om det säkert är Greyhound i mina underbara Lurcherkillar också, ja kanske inte i Yougi där är det nog Whippet! Så jag har kanske inte så mycket att jämföra men Gilly är i mina ögon den perfekta hunden för mig. Men jag träffar en hel del Greyhounds och människor som har Greyhounds och de allra flesta säger samma saker om sina hundar.

Varför inte Lurcher kanske en del av er undrar, nu är de ingen ras så därför hamna de lite i skymundan och så har jag verkligen kärat ner mig i rasen Greyhound så enkelt är det. Men mina Lurcherkillar är och förblir bäst!

Det är spännande att läsa om alla raser som finns i Vinthundsgruppen, så vackra allihop och alla med sina rasegenskaper - en spännande värld! Vi får se vad framtiden har att erbjuda allt kan kännas annorlunda då i framtiden och det viktigaste är att man skaffar en ras/hund/individ som passar ens liv just då. Nu njuter jag av min underbara Trio och vårt liv tillsammans som är allt jag önskar och mer därtill!

Min Trio är och förblir bäst!

4 kommentarer:

Patricia sa...

Vad roligt att du skrev några rader om vinthundsraser, jag själv kikar runt om det kunde vara intressant för vår familj när vår bullterrier är äldre (han är valp och behöver mkt tid just nu p.g.a en skada).

Jag har hört att greyhounds har lätt för att skada sig, hur skulle de klara av en 25-kilos-klump i full fart mot sig? Utomhus i rastgård så hoppas jag de vet hur de springer (med sina snäva svängar) men inomhus?

Jag är uppvuxen med whippets så vinthundsintresset kommer alltid att finnas där tror jag :).

Tack för en bra blogg!

Hälsningar Patricia

Camilla sa...

Hej Patricia!

Min Greyhoundtik väger 28 kg så jag tror allt de skulle klara en Bullterrier. Sen har de olika sätt att leka på så en Greyhound springer nog mest bara ifrån, tugga och brottas lekar är inget för en Greyound ;D

Jag släpper tex min Greyhound hellre med större tyngre raser än med små, lätta hundar då jag är rädd att hon i sin fart ska springa omkull och skada dem, sen kan jakten slå in...

En Greyhound skadar sig lätt för de springer som tokar och känner ingenting när de är i sitt springrus. Till skillnad från mina Lurcher som stannar när de gör sig illa så fortsätter min Greyhound springa trots att hon tex blöder och haltar. Med Greyhounden tänker jag mycket mer på vart jag släpper henne så det inte finns pinnar som sticker upp, stockar mm för de är inte lika smidiga som tex en whippet så springa rätt in i saker det kan hända dem... Däremot är min Greyhoundtik smidig faktiskt och springer tex inte in i oss utan har då full koll.

Så skadorna som jag upplever att min Greyhound får är rispor, sår, hälta för att ha sträckt sig mm och alla de skadorna har hänt i hennes springrus.

Bullterrier är en härlig ras, så vackra tycker jag! Hoppas din bättrar på sig snart, inte kul med en skadad valp.

Varma hälsningar Camilla

Camilla sa...

Svarade inte på allt såg jag...

Mina springer nästan aldrig inne då är det soffläge som gäller ;D Nu har alla kommit till mig som vuxna hundar så lite mer aktiv är en valp/unghund förstås men Greyhound är kända för att vara soffpotatisar inomhus och det kan jag skriva under på!

Varma hälsningar Camilla

Patricia sa...

Tack för svar! Nej, det är just det, greyhounds springer inte inne men det gör bullterriers så att mattor och stolar flyger runt ;)

Och Edgar tackar och hoppas själv på att få springa snart, han hatar denna långa vila som läkningen innebär.

Hälsningar Patricia