Så jag har suttit här hemma i min kammare och funderat och skrivit ner mina upplevelser med att leva med tre vinthundar som alla är rescuehundar från Irland. Jag tycker att allt bara är positivt med vinthundar och rescuehundar då det är ett val jag gjort för det passar mitt liv bäst. Men visst är inte allt positivt och visst finns det saker som man måste fundera både en och två gånger oavsett vilken hundras man skaffar sig och man måste fundera en tredje gång när man väljer en rescuehund.
Alla mina tre är rescuehundar med olika bakgrunder, bakgrunder som jag inte vet så mycket om, jag kan bara ana och gissa mig till. Jester och Yougi är båda lurcher och har troligtvis bott med travellers. Jester är en trygg kille som inte har så mycket jaktlust i sig så han kan jag gissa mig till har haft ett rätt bra liv, han kanske inte ens bott med travellers, vem vet… Yougi däremot har med all säkerhet bott med travellers och använts till tjuvjakt. Yougi har väldigt mycket jakt i sig och han är mycket osäker i nya miljöer och med nya människor så hans liv har varit en tuff väg. Gilly är en greyhound som har kommit till världen för att springa och tjäna in pengar åt sin ägare, vilket hon inte dög till, men varför får jag aldrig veta. Mer än så vet jag inte om mina fyrbenta familjemedlemmars tidigare liv.
Att inte veta om vad som hänt i deras liv tidigare kan vara en negativ sak i att öppna sitt hem åt en rescuehund, du kommer aldrig få veta. Men samtidigt så måste du precis som när du får hem en valp tänka att allt vi gör nu är första gången, möta bussar, gå i skogen – ja allt är första gången när du får hem en ny hund och en nystart oavsett om man har en valp, en svensk omplacering eller en irländsk rescuehund.
Åter till vinthundar – när någon frågar mig om det är svåra hundar svarar jag oftast nej det är de absolut inte! Men det kanske inte är rätt svar… För mig är de inte svåra hundar då jag valt att dela mitt liv med dessa underbara hundar och jag vet om deras ursprung och mentalitet. Men när jag tänker efter så i mångas ögon kan de vara och är de svåra hundar. Det finns få vinthundar som du kommer så högt med i någon lydnadsklass och det har sina anledningar… Väljer man att dela sitt liv med en vinthund får man finna sig i att de gör som de själva vill och bara som du vill när de vill. De är envisa och självständiga hundar! Vinthundar är också väldigt mjuka hundar så arga toner och hårda metoder gör dessa hundar väldigt ledsna och osäkra. De är också hundar med mycket jakt i sig så att kunna ha dem lösa är inget man kan ta som självklart, inhägnade områden är ofta att föredra. Vinthundar anser inte bara att haren eller rådjuren är villebråd utan det kan också vara grannens katt… De jagar med synen och uppfattar minsta rörelse, finns även vissa som spårar med näsan också… Sen finns det de individer som inte har så mycket jakt i sig och/eller som man lyckats träna till att hålla sig nära sin ägare och inte springa efter allt som rör sig.
När man kommer till rescuehundar så är det hundar med ett förflutet som jag nämnt innan. De är ofta väldigt känsliga för hårda ord i början innan man byggt upp en tillit för de kan ha blivit slagna och illa behandlade av människor. De är världens bästa mattjuvar… många har fått svälta och veta vad hunger är, många har fått leta reda på sin mat själv bland soppor mm. Är de som två av mina hundar så kan de ha mycket jaktlust då de använts till jakt eller till att springa på kapplöpningsbanan, så ett inhägnat område är nästintill ett måste.
Varför är man då så dum så man skaffar sig en vinthund som inte lyssnar på vad man säger och som jagar allt som rör sig och till på köpet är de rescuehundar som bara inte jagar utan kanske också vet hur man dödar och där du aldrig får veta något om deras förflutna!?
Vinthundar är världens underbaraste, de älskar att mysa och att få vara nära sina ägare, de tycker att allt är skoj promenad, åka bil, spår – ja allt bara det är på deras villkor. De är lugna inomhus, de är nöjda med promenader och att få springa fritt flera gånger i veckan, de behöver inte massor av aktivering för att må bra. Sen tycker många att aktivering i någon form är kul bara man hittar det som passar sin hund. Ja listan kan göras lång för de är underbara hundar! Jag tycker att vinthundar är den bästa familjehund man kan tänka sig! Att sen ta en rescuehund är ett val jag gjorde för jag ville inte ha en valp utan jag ville ta hand om en vuxen som behövde ett hem. Det passade mitt liv bäst, sen måste man vara beredd på att när man får hem en rescuehund så måste de behandlas som valpar och många beter sig som valpar de första månaderna. Samtidigt som jag fick den hunden jag ville ha så hjälpte jag hundar som hade det svårt och som behövde ett hem. Många tycker att vi ska ta hand om det vi har i Sverige men ska vi alltid tänka så ja då ska man kanske rösta på Sverigedemokraterna i nästa val… Vi lever på en gemensam planet – Jorden och alla måste vi hjälpas åt för att få en bättre värld! Min personliga åsikt i alla fall – sen måste alla göra det som man själv tror på!
Ett ordspråk som är så sant:
Att adoptera en hund förändrar inte världen
men för den hunden förändras hela världen.
En bättre kamrat kan man inte få än i mina tre långnosar här hemma, mina vinthundar som alla är tre är rescuehundar från Irland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar