Gilly är en ung Greyhound på snart 2 år och alla som har haft vinthundar som unghundar vet nog allt hur det kan vara... Gilly är inget undantag hon är ett härligt yrväder ute, lugn inne - men en hon är duktig på att hitta på hyss och tugga sönder saker när de är själva hemma.
Gilly är en helt underbar gospropp som älskar att ligga nära och på natten sover hon mellan husse och matte i sängen, när lillhusse kommer på natten också så ligger de två tätt tillsammans och sover - härligt trångt i sängen!
Det är mycket jakt i vackraste Gilly så man måste verkligen tänka på vart man släpper henne, för hon är snabb också och skulle utan tvekan hinna ifatt både rådjur och hare på öppet område. Så det blir inhägnade områden för yrvädret att springa på. Inget ovanligt med vinthundar att det har stark jaktinstinkt, Gilly är ju även en fd kapplöpninsgreyhound och även om hon aldrig är startad i ett tävlingslopp så är hon tränad för banan.
En del har trott att Gilly har varit ett stort problem för att hon har behövt munkorg vid frisläpp tillsammans med Jester och Yougi. Vill förklara för alla som tror det och undrar, Gilly är absolut ingen problemmhund på något sätt! Gilly är en ung, het Greyhound som troligtvis inte fått leka tillsammans med andra hundar förut utan har bara fått springa tillsammans på träningsbanan med andra Greyhounds hos sin ägare på Irland. Gilly är en helt underbar hund som fungerar bra med alla hundar men hon blir väldigt het i lek och hon kan bara släppas med större hundar annars tar jaktinstinkten över. Inget som är konstigt utan väldigt vanligt hos exkappare som är tränade att ha jaktlust sen födsel. Att Gilly behövde munkorg i lek var att hon även med Jester och Yougi blev het i leken och nafsade dem i rumpan när hon kom ifatt dem. Hon är inte dum på något sätt utan hon blir så glad över att få springa och det slår över fort i jakt och när hon hinner ifatt så tar hon ett "kärleksbett". Sen har hon även behövt tid på sig för att lära sig leka tillsammans med andra hundar vilket hon inte kunde när hon kom till mig, nu leker hon mest springlekar som många andra vinthundar. Visst kan mina hundar bli osams och säga åt varandra, det syns säkert på bilderna i min blogg men det händer nästan aldrig att de blir mer än att de just säger åt varandra. Nu har jag aldrig munkorg på Gilly längre när jag släpper henne med mina, både Jester och Yougi har lärt sig att hålla undan rumpan och Gilly har lugnat ner sig och kan leka nu, hon kan fortfarande ge dem kärleksbett i rumpan i ren glädje men det märks att det inte är lika hårt som förut. När jag släpper Gilly tillsammans med andra hundar som hon inte känner så tänker jag fortsätta använda munkorg på henne, mer för att jag ska känna mig trygg och veta att hon inte kan skada den andra hunden med sina tjuvnyp i rumpan.
Jag tycker att med alla mina tre hundar som är 3 månaders gränsen lite magisk. När de har bott hos en i 3 månader så har de verkligen bott in sig, de tar för sig mer, är lugnare, testar mer - ja de känns tryggare på något sätt och så känns de verkligen som att de är hemma. Känslan är svår att förklara den måste upplevas! Nästa magiska gräns är 6 månder, då har mina verkligen satt matte och husse på prov genom att spela döva och de har glömt allt med regler... Men samtidigt är man så lycklig att de är så trygga att de vågar testa och ta för sig, men man får inte glömma att det är viktigt att sätta gränser även om man ler av lycka inombords när de har varit uppe på köksbordet och hämtat hushållsrullen och tuggat sönder den i miljontals smådelar i vardagsrumssoffan... Ska bli spännande att se hur Gilly sätter oss på prov... som redan nu tuggar sönder allt och spelar döv ofta, man kan alltid hoppas att hon testar nu och hoppar över 6 månaders testerna.
Gilly är verkligen en Greyhound med stort G och vi är så lyckliga över att hon finns i vår familj - visst hon är ett yrväder och det händer saker kring henne men hon är verkligen helt underbar på alla sätt och vis! Gilly är helt enkelt ett helt underbart yrväder!
På Arlanda - första mötet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar